050915
På förlossningen med Isak fattade jag inte hur man skulle göra. (Hade antagligen inga riktiga krystvärkar) men med andra ville jag göra om det direkt efteråt, jag hade full kontroll (på förlossningsarbetet, inte de runtomkring).
Det började med värkar en kvart efter att mannen åkt till jobbet vid 6. han var där en timme, fick komma tillbaka hem sen. Jag tog det lugnt, fick iväg sonen till dagis. Åt lunch hemma, det behövs ju. Mannen var desto mer nervös; "det ska ju gå fort med tvåan *panik*, vi måste åka. (vi har 45 minuter till förlossningen). Jag vill inte stå vid vägkanten halvvägs". Vi åkte för hans skull, tänkte att vi tar en promenad utanför tills det sätter igång på riktigt. Väl där började det regna; promenaden blev i korridorerna. KL 14 ringde jag och sa att det är dags att komma in, kolla ctg-kurva och hur mycket öppen jag var. Jag fick vänta 30 minuter i ett undersökningsrum för det var så mycket att göra. Sen (14.30) kom de in och tog en kurva, och gick igen. då började det kännas neråt. kurvan tas under 30 minuter så det skulle jag vänta, men varje gång jag fick en värk, var jag tvungen att ändra ställning och då flyttade sig magbältet från bebisens hjärtljud; De var ju där,ljuden. Jag tryckte på magbältet så kom de tillbaka men de syntes inte från controlroom, så de kom 14.50 och skulle kolla till oss. Kollade hur mycket öppen jag var; jo, buktande fosterhinna och inga kanter kändes, men de trodde kanterna gömdes av hinnan, för så fort kan det inte ha gått, men de tyckte att det var dags för en förlossningssal, skulle bara hämta en rullstol, för jag kände inte för att gå själv, lite för mycket kokosnöt mellan benen.
När hon kom tillbaka kom första krystvärken kl 15.06. Jag kunde inte hålla emot, då gick vattnet. Hon sa att vi inte ens var inskrivna ännu, så detta går inte, sen skrattade hon, men nu får vi rulla in britsen rill förlossningsrummet. andra krystvärken kom i korridoren, med mig gnyendes för huvudet var påväg ut nu. Såklart det gjorde ont men jag var mest rädda för att ramla av sängen för min man som puttade på bakom, körde så fort. Barnmorskan var rädd att bli omkullkörd.
Tredje krystvärken i dörren in i rummet och på fjärde kom hon 15,16 fortfarande på fel säng. Jag kunde inte hålla emot, och jag hann inte få bedövning, ens lustgas, men andningen hjälpte mig otroligt mycket, bara jag koncentrerade mig på den så klarade jag av värkarna. Ett tips som gjorde att jag kunde krysta med "elegans" var att trycka ner hakan, du ska pressa som en situps; hakan/axlarna mot höften.
Skulle det varit första förlossningen gick det lite fort men annars är jag supernöjd. |
